Himlen över Europa
November, 1944

CR031915, nästan hemma.

CR040904.

Kom in, tornet. Jag har inga problem.

AT699543. Kommer in, inga problem.

ET, Erik, Tomas.

0710992. Kommer in utan problem.

Mina herrar. Vi är under tretusen meter.

-De hjälpte oss ett tag, visst major?
-Absolut, Eddie.

-Hur många tyska raketflyg såg du?
-Bara en. Den rörde sig riktigt snabbt.

-Joe.
-Jag är här.

Hur många tyska jetplan
såg du där bak?

Två, tror jag. De flög riktigt snabbt.

Vad tusan är det där?

-Det ser ut som en raket.
-Luftvärn?

Jag tror inte det.

-Ett sånt där jetplan?
-Det är för stort.

-Jag har aldrig sett nåt liknande.
-Vi rapporterar det till överste Richards.

KOHNSTEIN
En övergiven gipsgruva i centrala Tyskland

Så hur är det i Berlin?

Atmosfären är spänd som ni kanske förstår.

Vad är führerns beslut
gällande mina jetplan?

Resurserna stannar hos V2.

Führern fruktar att vedergällnings-
programmet är Tredje rikets framtid.

Har vi dem inte i luften,
så spelar det här ingen roll.

Problemet är personal, översten.
Raketer kräver inga piloter.

Och banan mot London
har varit väldigt exakt.

Ditt program kräver en omfattande
utbildning av befintliga piloter-

-och deras antal minskar snabbt.

Sen när fick judar sina egna kontor här?

Han utvecklar drivsystem för Von Braun.

-Och han studerade under Einstein.
-Ni betalar väl honom inte?

Självklart inte.
Han bryr sig bara om sin familjs trygghet.

-De är straffarbetare här.
-Ett svårt jobb kan jag tänka mig.

Extremt. Sir.

Ursäkta mig, general.
Jag har en nation att försvara.

God morgon, mina herrar.
Representerar ni brandpiloterna?

-I princip alla i vår skvadron, sir.
-Vad är problemet?

Vi förstår inte hur kommunikationsförbud
under flygningarna skulle hjälpa, sir.

-Det är vad som håller oss vid liv, sir.
-Vi är inte som 17.

-De har sina formationer och regler.
-Det stämmer.

Och den innebär total radiotystnad
tills de vänder tillbaka hem.

-Men de har fått order om det.
-Just det.

När ledarflyget släppt sin last
vet alla andra vart de ska.

-Så är det inte för oss, sir.
-När banditerna kommer in...

-...är det totalt kaos.
-Precis.

-Har ni varit uppe i luften, sir?
-Några gånger förra året.

Men det var innan ni kom hit.
Tro inte att vi inte uppskattar er hjälp.

Så låt mig klargöra det. Det är inte för
att hindra er från att meddela de andra-

-om det är i fara eller vid allmän fara.

Anledningen är att
inte avslöja vår position för tyskarna-

-om vad vi gör eller vart vi ska
och vad vi har i lasten och så vidare.

-Okej, jag förstår.
-Så samarbeta med mig.

Prata så mycket ni vill,
men bara när det är nödvändigt.

Vi får inte hjälpa deras
underrättelsetjänst.

När alla bomber är släppta
är det inte längre något problem, okej?

-Okej, sir. Vi meddelar de andra.
-Det uppskattar jag.

Om ni ursäktar mig, så ska jag
meddela bombflygen inom en halvtimme.

Mitt största bekymmer är säkerheten.

Min förra station var i en mycket säker
bunker som bombades i spillror.

Vi är ogenomträngliga.
Raketerna är britternas huvudmål-

-så de fortsätter att bomba.

Det mullrar lite härnere bara.

Det här är Isaac, vår raketforskare.
Han sitter i kontoret bredvid.

-Så han är en av de skyddade judarna?
-Han är väldigt viktig för vår sak.

-Lugn, Siegfried.-Trevligt att träffas.
-Fräulein Falenburg.

-Von Falenburg.
-Ursäkta mig, fräulein Von Falenburg.

-Så när vill ni börja sända?
-Ikväll efter middagen.

Och be kocken
förbereda lite fisk till Siegfried.

-Visst vill du ha fisk, liebchen?
-Förbannade katter.

Cole, vi måste prata om din bror.

-Vad har han nu gjort, sir?
-Jag pratar inte om hans sinne för humor.

-Vi måste skilja er åt.
-Varför det, sir?

För att han är din enda bror, Cole.
Det är bara ni två, visst?

-Det stämmer.
-Det började med bröderna i Stilla havet.

Jag är oskyldig.
Det är direkta order från högkvarteret.

Jag har inget annat val.

-Jag förstår. Får jag berätta det själv?
-Ja, gör det...efter genomgången.

Ja, sir. Tack.

Vi har fått väderleksrapporten.
Det ser inte bra ut.

Det blir en klar himmel med väldigt
begränsad molnighet imorgon bitti.

Kom ihåg vilken tur ni har
jämfört med förra årets grupp.

De hade inte P51:orna som gjorde dem
sällskap ända dit och tillbaka.

-En applåd för våra vänner.
-Det räcker.

-Sir, hur många plan är det totalt?
-Sju till åttahundra, Cole.

Med en sån stor styrka kommer
några plan garanterat att stryka med.

Höjdarna vill se fabrikerna förstörda
och de har tagit beslutet.

Dessutom borde ni inte flyga så tätt.

Om någon ovanför er träffas
vill ni inte ha dem på er.

Fler plan, färre uppdrag. Det är logiskt.

-Fler plan, fler uppdrag. Så är det.
-Vi har ett uppdrag...

...och det är att vinna kriget. Krävs det
tusen plan per dag, så får det bli så.

Och raketplanen? De ryktas om att de är
dubbelt så snabba som våra nya 51:or.

Överste Thompson berättar mer om det.
-Rob.

Tack, översten.

Det är inte raketer, utan dubbeljetplan.
Men inte alls så snabba som alla säger.

Men definitivt snabbare än
något vi har just nu.

-Varför har inte vi något liknande, sir?
-Det kommer vi att ha.

Hur bygger tyskarna dem?
Vi bombar ju skiten ur dem varje dag.

-Och britterna slår till varenda kväll.
-Därför måste vi fortsätta med det.

Häromdan såg jag något under ett uppdrag.
Det var inget jetplan utan en raket, sir.

En stor sådan. Som taget ur en
sci-fi-film. Och den rörde sig snabbt.

Har någon annan sett nåt liknande?

Okej, mina herrar. Jag vet att ni jämt
får höra om tystnadsplikt-

-men det är väldigt kritiskt
i det här fallet.

Det de sett är inte längre sci-fi.

Nazisterna har haft surrbomber ett tag
som vi kan skjuta ner med våra jaktplan-

-men nu har de något nytt
som de kallar "hämndvapnet".

Det är en stor raket som rör sig
extremt snabbt och har terroriserat-

-London och de närliggande områdena
nästan dagligen.

Men det är i princip allt jag kan berätta
just nu. Jag uppdaterar er vartefter.

-Ni kan fortsätta, översten.
-Tack, Rob.

-Joe.
-Så...vad tror du?

-Alla är rädda för raketplanen.
-De brinner upp som allt annat.

Lyssna. Överste Richards kom förbi
och han säger att...

...du måste bort från mitt plan
och ta ett annat.

-Varför det?
-Familjemedlemmar får inte flyga ihop.

-Det har aldrig stört dem tidigare.
-Jag vet. Det är inte mitt beslut.

-Är du säker?
-Ja, självklart.

Även om du är min bror
så är du den bästa akterskytten i kriget.

-Jag är inte alls nöjd, Joe.
-Jag säger numret, så får du hämta mig.

Det vore nåt.
Det blir många plan i luften imorgon.

Överste Raiden. Jag är inte redo att
ta ut ME262 i strid.

Jag håller med, översten. Men ni måste
förstå att jag behöver dem i luften.

Det är vårt sista hopp att vinna kriget.

Jag oroar mig för att
de är svåra att manövrera.

Ni får inte glömma att
jag är mer van vid dessa rörligare 190:or.

Jag har sett dig i 262:an, löjtnant.
Och ni har gjort bra ifrån er.

Kom ihåg att nyckeln är
gradvis accelerering och inbromsning.

Det är knepigt i strid.

Jag ska göra mitt bästa
för att komma ihåg det, sir.

Duktig pojke.

-Vad är det, Benny?
-Det är dockan från Dresden, major.

Gud välsigne oss. Inte den slynan igen.

God kväll. Det här är dockan från
Dresden här i vackra Tyskland.

Och där är ni, mina kära unga hjältar.
Högt uppe i luften på era uppdrag.

Och ni kämpar ärofyllt likt riddare
från förr, men tänk efter ett ögonblick.

Vad håller ni egentligen på med? Ni
släpper era bomber på kvinnor och barn.

De är oskyldiga civila
som inte kan skydda sig själva.

Så arbetar en slaktare, inte en soldat.

Ni förstör hem och familjer. Hem och
familjer precis som era egna i Amerika.

Och jag vet att
ni saknar era hem och era familjer.

Och särskilt din flickvän.
Hon måste vara så ensam.

Hon saknar dig så mycket.

Men hur länge orkar hon vänta på dig?

-Och kommer hon vilja ha dig igen?
-Jag vill inte höra det där i mitt plan.

Den där rösten måste ha en kropp.
Jag vill träffa henne.

Det kan jag tänka mig.

-Kapten, jag tror att vi har något.
-Vad är det, Joe?

Inte helt säker, sir.
Han är ensam bakom oss.

-Willis, ser du något?
-Ingenting, kapten.

Okej, alla är på sin vakt.

Kolla solen.

-Vad är det med den?
-Det är något precis under den.

-Du ser visst syner igen.
-Jag tror inte det.

Bara solen. Jag ser inget annat.

Det är för soligt här.
Jag vill ha mer molntäcke.

-Bekräftat.
-Hur långt är det till målet?

-Sluta snacka om målet.
-Uppfattat.

Skeppare, jag har banditer under mig.

Banditer? Var, Lucas?

Nedanför till höger. Klockan fem.

Joe, vad har du?
Förlåt, akterskytt, vad ser du?

-Vad är det där, klockan två?
-Ser ut som en fågelflock.

-Det är stora fåglar.
-Nu blir det problem, pojkar.

Vad i helvete...

-Helvete också! Banditer!
-Herregud.

-Lugn.
-Vet de att vi är här?

-Vad fan håller de på med?
-Så klart att de vet.

Ska vi slåss mot hela gruppen?

Vad i helvete är det här för
napoleonsk taktik?

-De är vid andra rutan, kapten.
-Ta mig närmare, Joe.

Jag ser något.

-Vi är för nära.
-Här kommer de!

-Det här är galet.
-Den jäveln!

-Jag kan inte skilja dem åt.
-På led! Formation!

Jag ser jetplan.

Klockan 9.

-Det är bara en avledningsmanöver.
-Skydda 17! Glöm inte uppdraget.

Bombare nere! Bombare nere!

-En till!
-Gör ert jobb, grabbar.

Ja!

-Vad hände?
-Jag kan inte styra.

-Kapten!
-Vi störtar! Överge planet!

-Willis, ta fallskärmen!
-Jag kan inte!

-Vilken fin föreställning.
-Tack, kapten.

Jag vill be er om en tjänst.
Det är en fråga om PR.

Ja?

Det finns en flicka
som jobbar för oss här. En av fångarna.

Hon har blivit hänryckt av era
föreställningar och vill gärna träffa er.

-Om ni kan avvara er tid.
-Självklart.

-Hej, madam. Är ni dockan från Dresden?
-Ja, det är min radiopersona.

Det är en ära att få träffa er.
Jag lyssnar på er varenda kväll.

-Jaså? Och vad heter du?
-Anna.

-Nåväl, Anna. Vad gör du här?
-Jag jobbar i fabriken...

...men när jag blir äldre
vill jag bli precis som du.

Så smickrande.

-Var kommer hon ifrån?
-Polen ursprungligen.

Du kan gå nu, Anna.

-Jag vill att hon elimineras.
-Ursäkta?

-Avrättad så fort som möjligt.
-Och hur vill ni att det går till?

Måste jag berätta för en Schutzstaffel-
officer hur man sköter sitt jobb?

Se bara till att det sista hon hör
är min röst på radion.

Nåväl. Överste Raidens hund har inte fått
jobba för sin mat på ett tag.

Hoppas att han gillar polsk mat.

Har någon sett Bender?
Han någon sett kapten Bender?

Kapten Benders plan, Fire Down Below.
Har någon sett honom?

Jag har inte sett någon från Benders plan.

-Har någon sett Joe Philips?
-Jag trodde han var din akterskytt, sir.

-Sergeant Philips! Har någon sett Joe?
-Förflyttades han till Benders plan?

Major?

-Ja?
-Jag såg Benders plan.

-Var?
-I strid.

-Återvände de aldrig?
-Benders plan sköts ner, major.

-Hur då?
-Det såg ut som...en kollision.

-En kollision? Såg du det?
-Ja, ett jetplan såg det ut som.

Är du säker på att det var Benders plan?

Det gick väldigt snabbt, sir.
Men det var vad jag såg.

-Såg du några fallskärmar?
-Det brann upp fort.

Jag såg inte någon ta sig ut.

Tack, sergeant.

Warrenton, Georgia
Två år tidigare

Det är bara vi, älskling.
Förlåt att vi kommer så sent.

-Vad är det, mamma?
-Inget.

-Vi behöver prata med dig bara.
-Vill du åka till mormor imorgon?

-Kan vi göra hemmagjord glass?
-Det hoppas jag.

-Jag skulle gärna smaka lite.
-Är det något med mormor?

Nej, vi tänkte bara samla alla
för att prata om din far.

Och din farbror.

-Ska du bli en soldat, pappa?
-Ja, det ska jag.

-Jag visste det.
-Hur då, Emily?

Många andra barns pappor har redan åkt.

Vad tror du att mormor säger?

Vi har alltid varit patriotiska,
så det kommer nog att gå bra.

Det är inte sant!
Är jag den sista som får veta?

Ni borde skämmas!
Har han dragit in dig i det här?

-Nej, mamma. Vi diskuterade det.
-Men inte med mig.

Får jag prata enskilt med dig.

Ja, mamma.

-Varför är hon så arg?
-Hon är orolig bara, Emily.

-Vad tänkte du, Cole?
-Det var inte jag.

Många tar värvning. Hörde du inte
presidenten? Alla måste ta sitt ansvar.

-Jag antar att det var det rätta.
-Tack.

För dig! Du har varit borta i tio år
och jag anklagar dig inte.

Det här är en liten håla mitt i ingenstans
och du har alltid haft stora drömmar.

Och jag är stolt över dig,
men Joe är annorlunda. Han stannade kvar.

Han har en familj nu.
En fru och en liten dotter.

Missuppfatta mig inte. Jag vill inte se
dig skadas heller, men Joe är...

Han har inte samma förnuft som du
och det har han aldrig haft.

Han är en vuxen man
som kan ta hand om sig själv.

Du vet vad jag menar.
Du tog hand om honom redan som barn.

Du höll honom borta från bråk.
Jag vet inte varför-

-men jag har alltid varit tacksam för det.

Jag tog mitt beslut och han sitt, mamma.
Och vi ska göra det. Det är vår plikt.

Lova mig att du gör allt i din makt
för att skydda honom. Lovar du det?

Det ska jag, mamma.

Jag tar hand om honom.

En till.

-Hej, Eddie. Vad händer?
-Jag ville bara säga...

-...att jag inte är någon tjallare.
-Okej.

-Jag ville bara säga det.
-Kom, slå dig ner.

Vad är det du vill berätta för mig, Eddie?

Det är Cole, sir.

-Major Philips. Jag tror han deserterat.
-Deserterat? Philips?

-Det låter osannolikt.
-Jag vet, sir.

Men incidenten med hans bror...
Jag menar...

De stod varandra nära.

-När såg du honom senast?
-Precis när vi kom tillbaka.

-Han försvann bara.
-Så det var för ungefär...

-...14 timmar sen.
-Ja, sir.

Vet du vad, Eddie?
Fixa fram en jeep till oss.

Översten, med alla respekt.
Jag följer helst inte med er.

Jag vill inte att majoren
ska tro att jag är inblandad, sir.

Nåväl. Stanna kvar i så fall.
Har du någon aning om var han kan vara?

-Ja, sir. Troligen på King's Pub.
-Vet du var det ligger?

-Ja, sir.
-Berätta det för föraren.

-Sergeant, vet ni var King's Pub ligger?
-Nej.

Det är ungefär åtta kilometer
ner för huvudvägen från basen.

-Stället med halmtak?
-Ja, sergeant.

Redo?

Cole?

-Cole?
-Ja, sir?

Se på mig.

-Vad tusan gör du här?
-Vad ser det ut som? Super mig full.

Följ med oss tillbaka.
Jag fixar lite varm mat och kaffe.

-Du kommer att må mycket bättre.
-Jag är ledsen för det här, översten.

-Jag väckte er visst.
-Oroa dig inte.

Men jag måste ta dig ur tjänst ett tag.
Ett par veckors ledighet vore nog bra.

-Jag förstår, sir.
-Och ingen får reda på...

...något om din lilla utflykt, förutsatt
att det inte händer igen. Förstått?

Ja, sir.

Vad tror ni att min bror Joe
har för chanser, sir?

Tja, Cole. Vissa har klarat sig tillbaka.
Motståndsrörelsen har varit hjälpsam-

-men jag tänker inte ljuga för dig.
Chanserna är inte stora.

Nåväl... Joe kan överleva, sir.
Om han kom ner på marken...levande.

-Han överlever ute i skogen.
-Ni står visst varandra nära.

Vi gjorde allt ihop när vi växte upp.

Vår pappa dog i det stora kriget
när vi var små.

Var han soldat?

Lyssna, du behöver inte prata om det
om du inte vill.

-Nej, det är ingen fara. Han var pilot.
-Är det sant?

Ja, sir. En av tjugo
som sköts ner av ett ungt tyskt flygaräss.

De tyska planen manövrerar
mycket bättre än våra.

-Var det den Röda Baronen?
-Nej.

Det var inte Baron von Richthofen.
Men jag fick reda på vem det var.

Du vet hur armén är.
De berättar inget om de inte måste.

-Det har du helt rätt i.
-Nej, han hette Raiden.

R-A-I-D-E-N.
Jag vet inte mycket mer än...

...att han fortsatte att flyga
efter kriget.

Jag är överraskad att du inte stack iväg
på ett fartyg för att leta upp honom.

-Tanken har slagit mig, sir.
-Hur som helst.

När du är på marken uppskattar jag
om du kan hänga lite med de nya piloterna.

-Du vet, kanske ge dem lite råd.
-Absolut, sir.

-Vad gör du vid min maskin?
-Jag såg den...

...och den påminde om en apparat
jag hade under det förra kriget.

-Jag var kommunikationsofficer.
-Du vet att det är förbjudet område.

-Är det något problem?
-Juden fingrar på min utrustning.

Isaac, gå tillbaka till ditt arbete.

Jag ber om ursäkt.
Isaac har inte varit sig själv idag.

-Han måste tillrättavisas.
-Det är inte så enkelt.

Hans son och hustru
arbetar på den här anläggningen.

Verkställande officer har bestämt att
de är för svaga för att fortsätta-

-så de ska skickas tillbaka
till lägret i Mittelbau-Dora.

Och varför är det ett bekymmer?
Dessa judar är inte ens människor.

Det är ett bekymmer för mig.

Isaac måste vara produktiv.
Det ska inte upprepas igen.

Du ser till att det inte gör det.

Så, kapten. Får jag träffa min hustru
och mina söner innan de skickas iväg?

Jag kan tyvärr inte hjälpa er med det.

-Miriam.
-Isaac, samla dig.

Du måste fokusera på det jag säger.

-Radioutrustningen i rummet bredvid.
-Ja?

-Tror du att du kan använda den?
-Det är jag övertygad om.

Bra. Jag måste lämna dig nu. Jag ska störa
överste Raiden i hans middag.

-Känner jag honom?
-Jag tror inte det.

Han är en av överbefälhavarna
i ME262-programmet.

Ja...jetplanen. Jag har hört talas om det.
Fascinerande maskiner.

Ja, men programmet har
brist på personal.

Men det ni arbetar med är framtiden.
Glöm inte det.

Kom in.

-Kapten Messner.
-Översten. Ursäkta att jag stör.

Jag var redan färdig.

Så, varför detta besök av SS?
Inga bekymmer, hoppas jag.

Inte alls. Jag ville äntligen träffa
krigshjälten som alla talar om.

-Jag följer bara order.
-Nonsens.

27 plan på två månader.
Med det nya jetplanet dessutom.

Det är ett fantastiskt flygplan.
Ni skulle se henne i luften.

Det skulle jag gärna.

-Samma som sist, Rob? Cognac?
-Du har ett utmärkt minne, Malcolm.

Inom underrättelsetjänsten
fnyser man åt de glömska typerna, du vet.

-Saknar du officerarna på RAF?
-Jag antar det.

Men mannen på toppen
kommer inte att lämna posten på ett tag.

Så det kändes bäst att röra på mig.

Skål.

Rob, jag vet att du har fullt upp.
Jag uppskattar att du tog dig tid-

-men vad för dig hit egentligen?

Malcolm, mina grabbar är skärrade
av den tyska tekniken.

-Du syftar på ME262.
-Och raketerna. De stora.

Terroristvapen
vars huvudsyfte är att sprida skräck-

-bland en krigshärjad befolkning
som redan lidit nog.

Du har helt rätt, Malcolm,
men vi är här nu.

Och vi har bättre bombplan, författning
och taktik än vi någonsin haft.

-Men vi behöver mål.
-Exakta mål är ett problem med ME262.

De byggs i övergivna tunnlar
och sönderbombade katedraler.

-Även i skogen under träden.
-Och raketerna?

Lite svårare att gömma.

De kräver skickliga montörer
och bränslesystemet är rätt känsligt.

Etyl-alkohol och flytande syre.

Men det finns en stor fabrik
där man bygger både ME262-

-och V2-raketerna.

Tyskarna kallar det Kohnstein.

Så översten, berätta om det fantastiska
flygplanet jag hört så mycket om.

Ni vet väl att ni håller på att
bli den nästa Röda Baronen.

Propagandaministeriet gör ett bra jobb,
inte sant?

Jag anslöt mig först till skvadronen
som nattlig flygare mot britterna.

Det är därför de främst är målade svarta
och visst skrämmer amerikanerna.

Men hur lyckades ni döda så många?

25 av 27 var Mosquitos,
RAF:s främsta arbetshästar.

Mina jetplan har en topphastighet
som är 200 km snabbare är Mosquiton.

De förstår aldrig vad som träffar dem.

-Ni har väl redan tänkt på Kohnstein.
-Självklart.

Vi bombade skiten ur det. Problemet är att
det ligger i en gammal gipsgruva.

Mycket väl skyddat av moder jord.

-Så vad kan ni ge mig för mål?
-Mobila flygfält.

De har anpassat sig och kan flytta stora
operationer på mindre än ett dygn.

Just nu kan jag avslöja två eller tre
platser där det kan finnas ME262:or.

Hur kan du det om de rör sig så snabbt?

Vår underrättelsetjänst är suverän,
kära överste. Helt suverän.

Så från en beundrare till en annan.
Berätta om raketen jag hört talas om.

-Vad har ni hört?
-Att den har kapacitet att nå...

-...USA:s östkust.
-Ren spekulation förstås.

Men jag har sett planerna.

Ett sådans vapen kan säkra
det Tredje rikets framtid.

Ett sådant vapen, översten
kan vara början på det Fjärde riket.

Malcolm, jag tar vad du än ger mig,
men Kohnstein fascinerar mig.

Ha tålamod, översten.

Ibland faller hemska imperier
samman inifrån.

-Malcolm, har du någon på insidan?
-Vid den här tidpunkten...

...har jag inte möjlighet
att diskutera det.

Överste Raiden, jag uppskattar
er entusiasm kring ME262-programmet-

-men er skvadron är nere på två nu.

Bra piloter är svåra att hitta.
Och jag måste byta flygfält dagligen.

-Ändå har ni tid att besöka oss här.
-Delar. Jag har brist på delar, kapten.

Faktum är att jag måste samla ihop två
lastbilar och ta delarna till Frankfurt.

Frankfurt? Märkligt att
de vill förflytta er till en så stor stad.

Det behöver de inte. Fältet ligger
en timme söderut och mer inland.

-Rapporterar enligt order, sir.
-God kväll, major.

-Färdig med tortyren av nykomlingar?
-Jag säger bara som det är, sir.

-Tja, de fruktar Gud och det är ju bra.
-Ja, sir.

-Slå dig ner.
-Ja, sir.

Cole, vi har fått information
som kan intressera dig.

-Jag ser att ni har en ny karta, sir.
-Vi har hittat några av raketplanen.

Ja, vi lokaliserade en mobil flygbas
en timme sydväst om Frankfurt.

Och våra mannar på marken säger att
det finns två eller tre jetplan där.

De är tillverkade av Messerschmidt
och modellen är 262.

-De har gett våra killar bekymmer.
-Skickar ni in 17, sir?

Det är ett getingbo och det kan dyka upp
jaktplan när som helst.

109:or och 190:or. De vill vi slippa.
Och 262:orna kan finnas i bunkrar.

-Vad vill ni att jag gör, sir?
-Du har inte flugit på en månad...

-...och jag vet att du är sugen.
-Ja, sir, det är jag.

Berätta, Cole.
När flög du en Mustang senast?

För ungefär ett år sen, sir.
Men det var inte nån ny modell.

De nya modellerna är snabbare, tar mer
last, men håller samma hastighet.

Jag gillar fortfarande mitt gamla
plan, sir. Gunfightern.

Gunfightern? Den står kvar på flygfältet.
Ta den om du vill.

Det är helt frivilligt så klart.
Om du inte vill, kan du ändå få flyga.

Men det blir i en av de nya B17-planen.
Hålet i sidan på ditt gamla plan...

-...har satt henne ur spel ett tag.
-Ja, sir.

Jag såg henne nere på banan.
Hon såg lite ensam ut därnere.

Den andra anledningen är att jag sitter i
knipa. Målet är ett mobilt flygfält-

-och de kan byta plats på sex timmar.

Alla mina P51-piloter eskorterar just nu.
Jag skickar inte iväg orutinerade piloter.

-Jag förstår, sir. Vad är det för uppdrag?
-Det blir en dagsräd.

Två jaktplan är inblandade. Ni kommer in
synliga för radar, men väldigt lågt.

-Väldigt lågt över väldigt tuff terräng.
-Det låter kul, sir.

Vi behöver någon som flyger det andra
planet, P38:an. Några förslag?

Vad sägs om Eddie, min andrepilot?
Han är redo för 38:an.

-En tvillingmotor-man.
-Ja, sir.

Okej, kom hit med Eddie efter frukost
imorgon, så går vi igenom planerna.

-Något annat, sir?
-Vad menar du?

Ni sa att det fanns två anledningar till
att ni ville ha med mig.

Just det. Tja, jag vill inte att du
läser in för mycket i det jag ska säga.

-Handlar det om min bror, sir?
-Nej, det hade jag önskat.

Jag gjorde lite efterforskningar
på det tyska ässet, överste Raiden.

-Överste Raiden, sir?
-Du hade rätt. Han tjänstgör fortfarande.

Han har varit en del av Luftwaffe
ända sedan början.

Vad gäller flygfältet så är han inblandad,
men vi vet inte hur.

Ja, ässet från det tidigare kriget,
överste Raiden blev ledare-

-för 262-programmet 1942 och han
övertygade ledningen för Luftwaffe-

-att använda flygplanet som ett jaktplan.

-Hitler ville ha det som bombplan.
-Ja, det kan man förstå.

Var inte för optimistisk, men
ditt tyska äss kan vara på flygfältet.

-Översten?
-Ja, Cole?

Jag gör det på två villkor. För det första
vill jag ha en räddningspåse i baksätet.

Det är möjligt,
men jag måste kolla med mekanikerna.

-Vad har du i åtanke?
-Om Eddie inte kommer tillbaka i 38:an...

-...kan vi ändå klara oss tillbaka.
-Tänk på att ni är inom skjutavstånd.

Om någon använder räddningspåsen
så finns det ingen syrgasmask.

-Så höjden blir väldigt begränsad.
-Jag förstår, men vi flyger ändå lågt.

-Och jag vill bestycka planet, sir.
-Jag antog det.

-Hur dök mitt namn upp?
-Jag anmälde dig som frivillig.

-Så varför gjorde du det där?
-För att du gillar att flyga B38:or.

Ja, jag gillar att flyga dem
men vill inte nödvändigtvis dö i en.

-Du klarar dig fint.
-Jag har aldrig varit i strid med en.

-Tänk om jag blir jagad?
-Vi flyger inte så högt, så ta det lugnt.

-Kan du vapnen i 38:an nu?
-Kulspruta längst fram. Lätt att sikta.

51:an är annorlunda.
Sex maskingevär. Tre på varje vinge.

-Vad hände med kanonen?
-Ammunitionen är för tung.

Jag gillar kanonen. "Journey's End"?

-Jag gillar det. Det är poetiskt.
-Ja, om jag kommer tillbaka.

Annars är det tragiskt.

Eddie. Vad som än händer,
så lämnar jag inte kvar dig, okej?

Detsamma.

Mina herrar. De tyska planen är
framförallt 190:or och kommer finnas här-

-utspridda runt kontrollstationen.
Det kan även finnas luftvärnskanoner.

Vi vet inte hur många eller var de finns.
Det är all information vi har just nu.

Vårt huvudmål, ME262:orna
borde finnas här.

De kan vara skyddade
eller så har ni tur och då är de utomhus.

Antingen tankas de
eller är redo för att lyfta.

-Nyckeln är att slå ut luftvärnet först.
-Ja, men ni måste flyga lågt...

...och långsamt,
annars vet de att ni kommer.

Om det blir så
kan det ta slut för er snabbt.

Eddie, vi ska dela på oss och slå till mot
båda sidor av fältet samtidigt.

Och när ni slagit ut kanonerna måste ni
släppa lasten och förstöra banan.

Annars får ni en svärm av 190:or efter er
inom fem minuter.

-Jag är skeptisk, sir.
-Varför inte?

190:orna är smidiga.
De kan undvika hålen och lyfta.

De kommer efter oss
som en hund på en fläskkotlett.

Okej, så vad föreslår du?

Jag tycker att vi glömmer bomberna.
Vi delar på oss. Eddie tar luftvärnet-

-och jag tar bränslebilarna
för då kan de aldrig lyfta.

Bomberna gör skillnad för bränslet, sir.
Annars kanske vi hamnar i kanalen.

-Okej, Eddie. Är det okej för dig?
-Jag vill slippa 190:orna.

Om Coles plan hindrar det från att hända
så är jag nöjd.

Sir, vi kommer att ha ont om ammunition på
vägen tillbaka. Vet ni nåt om jetplanen-

-om de skulle få upp ett i luften?

Vi hoppas att det inte händer, men
om de gör det ska ni komma ihåg-

-att de är snabbare, men kan inte flyga
så långt eller smidigt som er.

-Så varför gör vi det på dan?
-De flesta planen på flygfältet...

...inklusive 262:orna
kommer inte att stå där på natten.

Varför inte? För att de är uppe i luften
och skadar vår brittiska vänner.

Jag hör vrålet från motorerna nu, sir.

Jag gillar inte att precisionsbomba
med de här flygplanen.

Därför är jag pilot, inte bombfällare.
Vad är det? Fjärilar i magen?

Fjärilar, larver, maskar.
Allt tack vare dig.

-Lugn, jag är med dig hela tiden, okej?
-Låt oss får det avklarat, major.

Vi drar.

-Hej, Isaac.
-Herr Von Braun?

Så kul att se er.
Jag visste inte att ni skulle komma.

Snabb kommunikation är inte alltid bäst
vid den här tidpunkten, Isaac.

Jag förstår.
Så vad är de senaste nyheterna.

För det första så har jag märkt att
de förlängt troférummet.

-Någon har jagat en hel del.
-Ja, det är general Stahkman...

...och hans officerare från
lägret i Mittelbau-Dora.

Jag förstår. Var det där ni satt, Isaac?

För dem är jag en viktig del
av V2-programmet tack vare dig.

Men hur som helst har min familj
skickats tillbaka dit...

-...och jag fruktar för deras liv.
-Jag vet inte så mycket om anläggningen.

Det är ökänt för sjukdomar, misshandel
och oacceptabla arbetsförhållanden.

Tyvärr verkar det gälla alla läger.

Isaac, V2-programmet är en succé
tack vare mitt arbete...

-...och dig så klart.
-Hur definierar du framgång?

-Minns du vår tid i Berlin på Technicia?
-Ja, jag tror att vi träffades...

-...1931.
-Något sånt.

-Jag var så ung.
-Och mitt hår var mycket mörkare.

Vi pratade om rymdresorna vi skulle göra
med våra raketer.

-Vi hade så stora drömmar.
-Ja.

Så många drömmar.

Raketerna som träffade London
fungerade perfekt...

...förutom att de landade på fel planet.

Jag råkade höra någon tala om dig
som professor Von Braun. Stämmer det?

-Ja, men det är gamla nyheter.
-Berätta vad som har hänt.

När V2 fortfarande hette A4-programmet
blev führern helt tills sig då han såg-

-en film som vi spelat in
av en lyckad uppskjutning.

Så nöjd att han personligen insisterade
att jag skulle får en professors-titel.

Grattis, Werner. Jag är glad att
de har ett gott öga till dig.

Tja... Jag vet inte. Ibland är jag inte
så rädd för att säga vad jag tycker.

Jag minns när du fick problem i skolan.

Professorerna diskuterade din arrogans
i fakultetsrummet.

I februari kallades jag till
Himmlers högkvarter i Preussen.

Han försöker ta kontroll över
alla vapenprogram inklusive V2.

Himmler och jag kom inte direkt överrens.
Framförallt då jag inte ville arbeta-

-med de han ville att
jag skulle jobba med.

-Var de inte kompetenta?
-De var inte så briljanta som du.

Så i slutet av förra året besökte jag
och en ingenjörsvän en tandläkare.

Det var en kvinnlig tandläkare
som jag senare fick veta var en SS-spion.

Hon hörde oss tala om raketprogrammet
och att rymdresor är kärnan i vårt arbete.

Inte krig. Vi kan också ha nämnt något om
att kriget inte går så bra för Tyskland.

Detta rapporterades förstås
och jag fängslades i mars av Gestapo.

Jag var deras "gäst" i två veckor
i en av deras celler i västra Polen.

Jag antar att det inte var
något tjusigt hotell.

Det var isolation i en grotta.
Jag trodde inte att jag skulle överleva-

-men jag släpptes och fick veta att
de inte kunde fortsätta utan mig.

Så nu måste du också se dig över axeln.

Isaac, tro mig. Ingen är säker.

Jag låter inte en natt till passera
med jetplanen på marken.

Vi har tankat samtliga 262:or förutom ert.

Och varför tankas inte mitt plan?

-Det är kopplingen, översten.
-Vad då för koppling?

Den trasiga kopplingen byttes ut,
men vi fick probem.

Hur ska jag kunna flyga
utan bränsle och reservdelar?

Kanonerna först... Kanonerna först...

Kom igen, Eddie. Var är kanonerna?

Det finns inga kanoner.
Eddie, förstör planen om du vågar.

I horisonten! I horisonten!

Alarm!

Skjut mot det dubbelmotoriga!

Så gör man! Jag tar ledningen härifrån.

En gissning,
men jag tror att de precis tankades.

Vi blir beskjutna, major.

Då så. Låt oss se hur långsamma ni är.

Ammunitionen tar slut snabbt
om vi fortsätter så här.

Major? Major, jag har ett problem.

Jag ser det.

Kom.

Åk tillbaka samma väg som vi kom.

Ta ut henne några kilometer till
och landa på en åker.

Håll hårt i kulsprutan.

Det kommer de inte förvänta sig.
Jag hämtar upp dig om några minuter.

-Vart ska du?
-Jag kör en omgång till.

De tycks ha funktionsdugliga plan kvar.
Det kan vi inte tilllåta.

Okej, major. Jag litar på er.

-Hur svårt träffad är du?
-Det gör jätteont, major.

Jag vill veta vilka de är.
De är otroligt modiga.

-De är fiender, sir.
-De är piloter.

Med en skvadron med liknande män
hade jag kunnat vinna kriget.

Det ska inte vara skönt.
Den verkar ha gått rakt igenom.

Okej, lyssna. Håll i här.
Jag ska ta dig till flygplanet.

-Kom, Eddie. Det blir inte lätt.
-Bara vi kommer hem.

Vad är det här för något?

Toppen. Nu har du mig i en trälåda.

Överste Raiden?

-Känner ni honom, sir?
-Nej.

-Det är visst personligt.
-Min far hälsar.

Jag tror inte att nåt kommer att flyga.

-Ja, sir.
-Jag vill att ni gör följande.

Gör i ordning mitt jetplan
och se till att det är fullt bestyckat.

Sir, jag upprepar det igen, men ert plan
blev inte fulltankat före anfallet.

Jag vet det.

Är du därute, Joe?
Är du där någonstans?

Yankee Doodle red på en ponny...

-Yankee Doodle red på en ponny...
-Håller du dig samlad därbak, Eddie?

Jag tror att jag svimmar, skeppare.

Håll ut.

Toppen.

Vad tusan är det som händer, major?!

-Jag mår illa.
-Skit också!

Säg något, Eddie.

Stanna hos mig, grabben.

Stanna hos mig.

Är vi framme snart, skeppare?

Nästan.
Jag hörde dig inte sjunga över kanalen.

Akrobatiken...dödade mig nästan.
Vad hände med jetplanet?

Den måste ha fått slut på bränsle.
Han är kvar därute.

Jag uppskattar att ni räddade mig, major.

Riktigt bra jobbat, Eddie.

Riktigt bra.

Major Philips. Överste Richards
vill ha en fullständig rapport.

-Och förresten är din bror tillbaka.
-Ursäkta, vad sa ni?

Din bror, Joe. Joe Philips, visst?

-Akterskytt Joe, sir?
-Han tog sig över gränsen.

-Var är han, sir?
-Jag såg honom därborta med de andra.

Okej.

Glöm inte överste Richards.
Han vill ha en fullständig...rapport.

Soldat! Soldat!

-Har du sett Joe Philips?
-Vem då?

-Joe Philips.
-Är han pilot? Skytt?

Akterskytt Joe. Inte? Tack ändå.

Vem gapar du på nu, idiot?

Mamma blir riktigt glad
att du klarade dig.

-Se på dig!
-Fortfarande en idiot.

-Berätta vad som hände.
-Det ska jag. Hur mår Eddie?

Inte bra. Jag ska kolla till honom strax.
Jag önskar att jag kunde...

-...berätta för din fru och dina barn.
-De får reda på det snart.

Han klarade sig, Lilian. Joe klarade sig.

-Han klarade sig. Pappa kommer hem.
-Ja, det gör han älskling.

Ja, det gör han...

-Jag hällde upp en cognac till dig.
-Tack ska du ha, Malcolm.

De sa att det lät brådskande,
så jag skyndade mig hit.

Jag hörde om den skada dina killar
gjorde på flygfältet vi talade om.

Ja, det var en rejäl räd och vi hade
aldrig klarat det utan din hjälp.

Jag hoppas att båda piloter
klarade sig hem ordentligt.

En av dem blev allvarligt skadad,
men han klarar sig.

Skönt för honom.
Grabben har fått en biljett hem.

Jag är inte säker.
Han kanske har mycket kvar att ge...

-...men berätta om Kohnstein.
-Tyskarna har visst fler överraskningar.

-Vad menar du? Bortom V2-raketen?
-I Adolf Hitlers förvrängda hjärna...

...anses V2-raketen vara
ett vedergällnings-eller hämndvapen.

Han ser det som en hämnd på oss britter
för alla våra bombräder.

Svinet verkar inte bry sig om att
de började bomba oss först.

-Du vet vad de säger. Allt är tillåtet...
-I krig och kärlek.

Kohnstein är fortfarande
huvudfabriken för ME262.

Det är även den främsta fabriken
för V2-raketen.

Och det är också platsen för forskning
och utveckling av nya projekt.

-Med samma V2-teknik?
-Ungefär, fast mycket större.

Målet är att träffa mål på USA:s östkust.

-Tror du att de klarar det?
-Annars hade jag inte ringt dig.

De bygger en prototyp just nu.

Det här kriget måste få ett slut.

Vi måste göra allt i vår makt för att
stoppa dem. Kriget måste få ett slut.

Fräulein von Falenburg. Jag beklagar att
jag inte kan erbjuda en ordentlig middag.

Jag hoppas att er vistelse
inte varit för hemsk hittills.

Ni behöver inte be om ursäkt.
Tack för att ni tog er tid.

Förhoppningsvis förbättras situationen i
Berlin, så att ni kan återvända hem.

Det viktigaste är att jag kan
fortsätta mitt arbete för vår sak.

Tyskland måste segra.

Jag håller helt och hållet med.

Jag har hört många av era sändningar,
så jag är väldigt bekant med er persona.

Men jag vet väldigt lite om er. Berätta,
fräulein. Vad ska ni göra efter kriget?

Ni menar efter Tredje rikets triumf,
general?

Självklart, fräulein.
Det är precis vad jag menar.

Jag ska göra allt i min makt för att
Tyskland förblir det främsta imperiet...

-...i världshistorien.

Många glömmer lätt att erövringar
kan vara väldigt svåra.

General, när jag ser vad vi gjort
de senaste fem åren-

-kan jag bara föreställa mig vad vi kan
åstadkomma de kommande 20, 50...

-...eller 500 åren.
-Så tankeväckande, fräulein.

-Vi gör om det här igen någon gång.
-Det vore en ära, general.

-Är det här allt om V3?
-Ja, allt som jag ansvarar för.

Tror ni verkligen att drivsystemet kan
skjuta iväg en raket större än V2...

-...ända till USA:s östkust?
-Det är jag helt övertygad om.

Då så, Isaac.
Jag vill att du gör följande.

Gå igenom alla dina planer och ekvationer
och se till att de inte fungerar.

-Vad?
-Men gör det inte så uppenbart.

Kapten? Är ni...

Herr Abramovic.
Jag tror att ni är en intelligent person.

-Vad är det för uppdrag, kapten?
-Att förstöra denna fabrik.

Kan ni bekräfta att min familj är i
säkerhet och har förflyttats härifrån?

De har förflyttats.
Jag satte dem på tåget själv.

Nåväl. I så fall går jag med på det.

Jag vill att ni använder radion i rummet
bredvid och sänder ett kort meddelande-

-vid en specifik tidpunkt.
Klarar ni av det?

Ja, om hennes majestät
frau Falenburg inte är där.

Jag ser till att hon är upptagen.
Isaac, det ska göras när ME262:orna-

-och raketerna förflyttas
från den här faciliteten om två dagar.

-Vad är det för meddelande?
-Det är...

Nu är tiden inne för alla goda män
att hjälpa sitt land.

-Upprepa det två gånger.
-Kapten.

-Ni skulle övertyga som amerikan.
-Eller som tysk.

Tillägnad alla män och kvinnor som
tjänstgjorde under andra världskriget.

Översättning: Jon Underdahl
Ordiovision